Förbättra tiggarnas hemmiljö
Att hjälpa romerna till ett värdigt liv i sina hembyar är en betydligt vettigare lösning än att förbjuda tiggeri. Det skriver Lennart Eriksson på utvecklingsorganisationen Hoppets Stjärna
I sin debattartikel i Dagens Nyheter (13/8) presenterade riksdagsledamoten Cecilia Magnusson (M) fyra olika lösningar på problemet med gatutiggeriet i Sverige: Att fortsätta dagens politik, att låta kommunerna ombesörja inkvartering och försörjning av tiggarna, att etablera en form av asylgrund för romska migranter eller att införa ett totalförbud mot tiggeri.
Magnusson landade i slutsatsen att det enda rimliga alternativet är det fjärde, att förbjuda tiggeriet. Det väcker en avgörande fråga: Vilket problem är det egentligen som vi försöker lösa?
Är problemet att det finns medmänniskor, även inom EU, som lever i sådan misär att de tvingas till tiggeri – eller är problemet att deras misär förstör vår utsikt över närköpets entré?
Om vi tycker att människors lidande är okej så länge vi slipper se det, då kan ett tiggeriförbud mycket väl vara lösningen. På samma sätt skulle vi kunna lösa våra problem med Syrien, Irak, Gaza och Ukraina genom att stänga av tv:n och sluta läsa tidningar.
Men om vi bestämmer oss för att våra medmänniskor förtjänar bättre än så, då måste vi också söka andra lösningar än de fyra redan nämnda.
Inom Hoppets Stjärna har vi i över 40 år byggt vår bistånds– och utvecklingsverksamhet på den femte lösningen: Att hjälpa behövande på plats i sina hemländer. Att råda bot på den misär som driver dem till att lämna sina hem, sina nära och kära för att under förnedrande former lägga sitt öde i händerna på passerande främlingars välvilja.
